Prima BPH

Igår gjorde Prima BPH. Gud vad jag älskar den lilla hunden. Hon  är min - bara MIN. Jag gillar verkligen hennes känsla av att det är VI TVÅ som gör allting tillsammans. Hennes far, den käre Nacho-Pachon är ju en mer egensinnig typ som gör precis som han själv vill. Han är inte särskilt beroende av mig även om han gillar att göra saker med mig. Nacho gillar allt och skulle i princip kunna flytta hem till vem som helst. Prima, den lilla prinsessan, har bestämt sig för att det är hos mig hon ska vara och andra människor är rätt onödiga. Ibland tycker jag att hon kunde vara lite mer social. Det är så härligt när Nacho springer runt och kråmar sig och gör sig till och alla tycker han är sååå söt. Det brukar inte vara så många som tycker Prima är söt och gullig. Men igår var det så i alla fall. Publiken och figgarna var stormförtjusta trots att Prima betedde sig precis som brukar. Men hon visade upp en glädje, lekfullhet, orädsla och samarbetsvilja med mig som var fantastisk. Så den här gången blev det pluspoäng till min lilla Pippi-Lotta.

Vad gjorde hon då?
Först gick vi runt publiken och Prima hoppade upp på flera av dem och sa:
- Hej på dej!
- Hej på dej!
- Hej på dej!

Sen gick vi och ställde oss mitt emot publiken och figgen klappade i händerna för att få uppmärksamhet. Prima tittar på henne, vänder sig sedan om till mig och sätter sig vackert. Så söt! Jag började förstås fnittra och fick en tillsägelse att vara tyst. Men hon var ju så himla gullig.
När figgen närmade sig oss hoppade Prima upp på henne för att hälsa, men när hon inte besvarade hälsningen ansåg sig Prima vara klar, så när figgen lockade på henne var hon totalt ointresserad och hoppade bara på mig istället. Figgen tog Prima och gick iväg. Prima blev himlastormande glad när hon kom tillbaka till mig;
- Åh matte - min matte vad länge vi varit ifrån varandra....
Sen tog figgen tag i Prima och strök henne längs sidan, tog på benen och kollade tänder. Prima stod stilla, ja hon brukar ju acceptera hantering bra även om hon inte precis gillar det.

Nästa del var lek, dels med egen leksak och med BPHleksak. Prima lekte som en tok. Under kampen råkade hon till och med bita figgen i fingret så det började blöda. Men även i den intensiva leken tar hon kontakt med mig en gång och kollar att jag är kvar...

Prima gillade maten under "matdelen". Hon jobbade en del med sista burken, men jag trodde nog hon skulle vara än mer intensiv. Hon är ju expert på att öppna saker...

Överraskningsmomenten gick som förväntat. När "dumpen" for upp tog hon till skärpa och sprang  i en båge o tog kontakt bakifrån. Sen var det över och hon brydde sig inte ett dugg om den. Den skramlande burken (ljudet) gick också bra, men här har jag lite svårt att tyda vad hon gjorde. Hon blev inte särskilt rädd, gick själv nästan ända fram, satte sig framför mig och när jag inte pratade med henne gick hon iväg och luktade. När vi gick fram till skramlet kom hon fram till oss, luktade lite förstrött på burken och fortsatte sedan lukta på marken. När vi gick förbi efteråt var hon helt ointresserad av skrammelburken. Att lukta sådär kan ju vara avledande beteende - hunden luktar när den blir rädd - men hon såg verkligen inte rädd ut.

Sen var det dax för främmande person. En person som långsamt närmar sig med svart stor hatt, solglasögon och blå rock. Prima pendlade mellan att sitta bredvid mig och stå framför mig. Hon skällde några gånger, men var inte särskilt upphetsad. Ville springa fram flera gånger men hindrades ju av kopplet. När kopplet väl släpptes satt hon kvar (jag undrar om hon förstod att hon var lös) för när vi börjde ta några kliv sprang hon själv fram och hoppade som en idiot på "gubben" När hon hälsat klart sprang hon o kollade var gubben kom ifrån. Gubben tog av sig rock, hatt o brillor under tiden. Prima kom tillbaka och mannan ställde sig framåtlutad, klappade sig på låret o lockade. Prima började skälla, tyckte han var mycket konstig. Han hade problem med ett knä så han kunde inte sätta sig ner på huk, vilket jag tror Prima upplevde som hotfullt. Hon brukar aldrig ha problem att gå fram till folk även om hon inte är särskilt social och kärvänlig mot främlingar. Prima sprang fram, men man såg att hon tyckte han var läskig och när hon väl luktat på honom for hon lika fort tillbaka till mig och var klar. Mannen hälsade på Prima efter provet och då tyckte hon han var helt okey eftersom han gav henne en godis. Ja precis så är hon  lilla Pippi-Lottan. Om hon har något att vinna på kontakten så känns det bra! Hon brukar ofta hälsa på främlingar för att kunna kolla om de möjligen har en godis i fickan. Jag tror aldrig hon hälsat bara för att hon är glad att se dem. Nä, hon är bara glad i mig och de närmsta i flocken....

Titta gärna på Primas film HÄR!