09 november 2012

Cirkusprinsessan

Jag har börjat på kurs!
En alldeles ordinär icke tävlingsinriktad kurs med vanliga människor.
Herreguuud så skönt...
Ingen prestige, inga krav på prestation utan enbart glädje och trevliga känslor.

Jag har ju tyvärr en tendens att ta allting lite väl seriöst, att lägga allvar och perfektion i saker jag gör. Och visst är det bra i många sammanhang, men jag betalar ett pris för det - nämligen min egen glädje. Jag är ju alltid glad och positiv i min hundträning, men den där egna känslan - känslan av äkta glädje i det vi gör - den försvinner tyvärr ibland och jag frågar mig varför jag egentligen tränar hund? Om träningen går över i prestige och jag blir besviken eller känner att vi inte kommer dit jag vill, om jag börjar jämföra mig med andra och får för mig att det viktigaste i livet är att vi tävlar och när framgång, då är jag ute och cyklar! Den personen är nämligen inte jag! Trots att jag blivit delägare i Tollarbo och har fantastiska hundar så är det kanske ändå så att jag är en person som trivs allra bäst när jag får träna mina vovvar utan sikte på tävling. Rätt var det är så är vi där ändå - vovven är så klar att jag känner att jag helt enkelt vill tävla, men tävlandet i sig själv är aldrig målet för mig. Det är inte därför jag skaffat hund. Jag vill ha kul med vovvarna och när vi har kul utan tankar på prestation så går det i stort sett alltid väldigt bra.

Jag började således en hundkurs som heter Cirkushunden. Tanken är att vi ska lära hundarna olika trix, dels som aktivering men oxå för att förbättra samarbete mellan förare och hund. Kursen är klickerinspirerad och baseras på shaping. Under första passet hade vi kort genomgång, sedan fick vi träna timing och shaping på lite olika sätt.

Prima är ju inte speciellt förtjust i andra hundar. Hon verkar tycka att andra hundar kan försvinna från jordens yta. Antingen ignorerar hon dem totalt eller så fräser hon åt dem att gå sin väg. Hon är inte en vänlig typ som sin mor och far. Jag har funderat en del på det här och tänkt att det vore bra för henne att umgås lite mer med andra raser - vi träffar ju bara folk som har tollare och Prima känner bara en enda annan hund, nämligen en dvärgpudel som Dannes bror äger.

Vad hände?
När vi kom in i lokalen såg jag att Prima blev förbryllad. Jag tror aldrig hon har varit så nära så många andra raser samtidigt ( ja kanske på någon utställning eller tävling). På kursen går en toypudel, en cairnterrier, en lagotto, en keeshound, en shapendoes, en flat och en schäfer. Prima tittade på hundarna med stora ögon, men sen jobbade hon fint med mig i den trånga lokalen. Inga problem alls vilket jag tyckte kändes väldligt bra. Jag passade på att träna lite platsliggning där i den stökiga miljön och det gick finfint. Toppen!
Bäst av allt var ändå den trevliga glada stämningen. Ni skulle ha sett Prima. Hon var verkligen i sitt esse - himlastormande glad och arbetssugen - min söta fina lilla cirkusprinsessa!

Till nästa gång ska jag lära Prima "high-five". Vi är på god väg - hon är smart oxå sessan min....